Har haft så mycket i veckan och nu har vi so läxförhör på tisdagen och två andra prov i veckan, vad är det här för jävla ungdomsliv? Sedan kommer det här med migrationsverket och stressar mig ännu mer, känner mig sååå deprimerad. Folk tror nog att jag bara är orolig och ja det är jag men vad kommer liksom att förändras om jag är lugn?

 

Jag sitter inte bara här eller ligger i sängen och "tror" att jag stannar eller att jag "drömmer"om att stanna ? Jag kämpar och jag vill stanna.

Jag ligger här varje dag och tänker på det hela och drömmer varje gång om det hela.

Och vad mer begär de? Jo dem vill ha fulluppkomliga svar som jag tyvärr inte har. Jag har bara små kortfattande svar som tar några sekunder att svara och det gör mig besviken. 

 

Många får stanna och många skrivs på tidningarna och kommer på nyheterna och många vill att många människor ska stanna men vill ni att jag och min familj ska stanna ? Ja så klart vill ni det men varför är jag såå nervös inför detta ? Varför är jag såå himla orolig och rädd?

 

 

Jag vet att jag har måånga vänner som står mig nära och inte vill skicka iväg mig till underjorden.  Jag kan tyvärr inte bo där längre, jag har bott här i Vällingby, Stockholm,  Sverige i nästan 6 år och tänker inte flytta eller bli utvisad. Jag har anpassat mig här och fått många vänner som jag jag aldrig hade och jag har hela mitt liv här och tänker inte släppa det. Inte heller lämna er och bara glömma allt? Glömma allt som vi gått igenom och allt vi drömmer om ? Nej jag tänker inte det. 

Det som gör mig glad och gör mig stark är ni, mina läsare och mina vänner och alla som står mig nära. Tack för att ni finns här his mig ♡